Min Söndagsbilaga den 3 augusti 2014
På 80-talet växte sig en stark rörelse SOS RACISME och hade sitt ursprung i Frankrike och fick i Sverige namnet Rör inte min kompis
och det gjordes knappar som såldes i miljontals och blev en formidabel succé. Dagens Nyheter beslutade sig för att göra ett stort evenemang på Kulturhuset vid Sergels Torg och jag tillsammans med min, på den tiden, ständige vapendragare Stene -projketledare på DN – utsågs till att göra hela projektet. Det var ett jätteuppdrag förstås och vi satte genast igång och tredje man i laget var HC, DN:s Marknadsdirektör, som ordnade och såg till att vi hade resurser för hela projektet.
Vi engagerade folk och tyckte att vi skulle stötta alla invandrargrupper i landet genom att låta alla som ville presentera sina folkloredansare. Det slutade med att vi hade 46 länder på plats på Sergelplattan och det var en mäktig uppvisning. Jag kommer ihåg att det var mycket färgrikt.
En mycket positiv manifestation som jag inte sett likheten av sedan dess.
Vi fixade artister och om jag kommer ihåg rätt så hade vi en mängd svenska artister. Jag kommer ihåg bl.a Mikael Wiehe och Monica Törnell som jag tyckte passade i sammanhanget.
Scenen skulle ligga inne på Kulturhuset, som inte tog in så stor publik, så vi beslöt att sätta upp dåtidens mest moderna bildskärmar som täckte in Sergelplattan som visade allt som hände på innescenen.
Parallellt med vårt arbete med artister jobbade DN:s kulturredaktion med att bjuda in ett antal prominenta gäster och jag kommer inte ihåg alla toppar som skulle finnas på plats från Europa och Sydafrika men den mest prominente var deras ärkebiskop legenden Desmond Tutu .
Veckorna gick och programmet började ta form. Det började bli dags att presentera allt för Marknadsdirektören HC. Stene och jag var ganska nöjda men inte HC för han saknade en internationell rockartist. Vi fick alltså inte godkänt och det var två besvikna herrar som lämnade hans rum. Det var inget annat att göra än att börja jobba ännu tuffare och jag tog kontakt med alla mina skivbolagskontakter. Jag fick ett bra napp på dåvarande CBS, som tipsade om
Little Steven (medlem i legendariska E-Street Band – Springsteens band) och efter en del kontakter visade det sig att ämnet var det rätta och att han skulle kunna vara med i Stockholm och tala om sitt Sun Cityprojekt. Glada i hågen rapporterade vi för chefen om vårt klipp………. trodde vi ja för reaktionen blev ungefär så här ”va f-n skall han hit och göra och snacka, nej han ska förstås sjunga och spela”. Åter igen fick vi lämna rummet för att ta en ny match med skivbolaget och dess amerikanska kontakter.
Vid en direktkontakt med Little Steven så kunde han tänka sig att göra något men hans måste ju ha ett band. Det hetaste just då i Sverige var Imperiet
med Thåström som frontfigur och i bandet fanns nyligen avlidne basisten Christian Falk och de var villiga att ställa upp – först måste de godkännas av Steven. Det skickades över material till honom som blev godkänt av honom och nu var alla nöjda.
Det bestämdes att han skulle komma till Stockholm dagen innan konserten och att det skulle repas i bandets studio. Det tog hela natten och jag tror att det var 6-7 låtar som repades in.
Folkfesten med alla 46 länder och deras folkloredanser visades upp på dagen bland mycket annat och tal av både svenska och franska människor från”Rör inte min kompisrörelsen” och det var en verklig folkfest på Sergels torg, men mer skulle komma på kvällen.
Scenen fylldes med olika artister och sist ut var Little Steven med Imperiet och jag minns att killarna med Thåström i spetsen var i högform och vid
Plattan var överfull som såg konserten på de stora bildskärmarna och polisen beräknade att det var över 40000 på plats och vid sidan om scenen stod tre nöjda herrar som fixat det här fantastiska HC, Stene och undertecknad och avslutade kvällen med en öl tillsammans med Monica och Wiehe.
Nu har jag kanske glömt några artister för jag har endast tagit från mitt eget minneskontor i hjärnan men det viktigaste som hände denna smått historiska dag för eventuella dokument finns på Herrgårn´ men det blir kanske lika roligt det här och vi skall komma ihåg att det här med rasism är kanske ännu mera aktuellt idag och då hade vi inte heller några Sverigedemokrater som förpestar luften.
Jag hoppas att ni haft lite glädje av den här och nästa söndag kommer något nytt minnesvärt från mitt hjärnkontor i Söndagsbilagan
Så vi hörs
Lasse