Ekvik 9 september med Söndagsbilagan
Ikväll börjar X Factor som blivit en megasuccé i England och vi får se hur det tas emot här, men förutsättningarna finns för något bra och i den här produktionen skall tydligen juryn har ett ännu större inflytande och vi får se hur det blir Andreas C. är ju ett superproffs och Marie gillar iallafall jag med de andra två är kanske mera osäkra kort.
Köerna till castingen är som vanligt gigantiska men av alla dessa hundra och åter hundra finns det endast en liten, liten del som har både talang, viljan och det lilla extra som har sådana förutsättningar att komma långt och även om en del har det kan det bli fel, men drömmar är alltid tillåtna på alla sätt.
Philip och Anna
En novell i talangvärlden
Lantbrevbäraren Kalle körde sin vänsterstyrda lilla postbil genom det vackra landskapet och det märktes att sommaren började gå över till höst och temperaturen hade redan så här tidigt på morgonen svårt att gå över 10 gr.. Kalle var själv mycket intresserad av musik och hans hjärta klappade mest för dansbandsbranschen och på bilstereon körde han sitt idolband Lasse Stefanz senaste skiva.
Längst bort på den här rundan låg byn Aspvall och eftersom skolorna var lediga så tänkte Kalle hälsa på en ung kille som han delade sitt stora musikintresse med även om det inte handlade om dansband för den här unge mannen.
Han bodde i ett stort fint hus tillsammans med sina föräldrar och en äldre syster. Båda ungdomarna var talanger, men på olika håll. Systern var en ytterst lovande fotbollsspelare som redan tagit klivet upp till distriktslaget som effektiv målgörare. Anna var hennes namn och de gick bägge i gymnasiet i närliggande Rydbro.
Anna var skolans stjärna i idrott och det spelade ingen roll om det var fotboll, skidor eller friidrott och även en studiebegåvning och dessutom socialt begåvad.
Hennes ett år yngre bror Philip var lite tvärtom, ganska kass på idrott och fick många gånger utstå gliringar från kamrater som retade honom för hans brist på talang när syrran var så bra på allt.
Nej, hans stora passion var musik och speciellt då att sjunga och skriva pop.Hans stora förebild var sångaren och stjärnan Eric Saade och han försökte hitta lite av hans stil i sin musik även om han var noga med att inte kopiera på något sätt utan försökte hitta ett unikt sound och målet var att man som lyssnare direkt skulle känna igen musiken.
Deras föräldrar var inte speciellt intresserade av varken idrott eller musik utan hade fullt upp med att driva sin lanthandel med bensinstation och allt vad som tillhör en lantmannahandel idag. Konkurrensen om kunderna var hård genom att många gärna åkte till stan och handlade på stormarknaden så det gällde att vara bäst på service.
Philip tillbringade all ledig tid tillsammans med sin synth, CD-spelare och gärna en spegel där han kollade sig själv och var mýcket kritisk till sitt eget agerande och han var noga med att det inte skulle se fjolligt ut. Ett uttryck som hans skolkompisar ofta använt mot honom även om han inte alls hade några sådana tankar.
Man kan säga att han var mer eller mindre självlärd och visade ingenting på skolans musiklektioner som tydde på sin talang.
Han hade två stora supporters, i princip de enda som visste att han kunde både sjunga, komponera och dansa, det var Kalle och syster Anna. Kalle var själv en duktig, begåvad musiker och skrev alla arrangemang i sitt dansband och gjorde bra låtar, men de hade inte lyckats ta sig utanför länsgränsen mest kanske mest pga att många i bandet inte hade någon högre ambitionsnivå än på hobbynivå och mycket därför ville han hjälpa fram Philip på något sätt.
På väg i postbilenden den här dagen hade Kalle en glad nyhet till Philip för han hade kommit i kontakt med ett produktionsbolag i Stockholm som jobbade mycket med unga artister och vid ett tillfälle hade han lyckats smygfilma ett typiskt spegelrep hemma hos Philip och skickat in den mycket enkla inspelningen till produktionsbolaget och redan dagen efter ringde de och ville höra och se mera av den här här killen.
Det ledde till att Philip lyckades få sina föräldrars tillstånd med stor support från Anna att tillsammans med Kalle åka upp till den stora staden och träffa en ”riktig producent” och konstigt nog var han inte alls nervös för han visste vad han kunde och var beredd att ta chansen nu när han fick den och inte förstöra den genom ett nervöst uppträdande.
Mötet blev en succé och bolaget rekommenderade honom att vara med på deras årliga Camp för att lära sig mer om artistlivet, träffa kompisar med samma ambitioner och de lovande också att ta fram lämpliga producenter som närmarer skulle titta på hans musik, som var både till viss del nyskapande och hade ett sound som var mycket spännande. De poängterade också vikten av att inte inte ha för bråttom in i den här tuffa branschen och de lovade att vägen låg öppen för honom.
Campen blev lyckad med bra och inspirerande coucer, men framförallt att få nya kompisar – som han egentligen aldrig haft sedan tidiga barnaåren – med samma brinnande intresse och han blev också lite småkär i en jättesöt flicka från Norrland med en enorm röst, som han i hemlighet bestämde sig för att skriva en alldeles unik popduett som de skulle göra succé med en dag med.
När han satt på tåget hem visste att han nu hade att han tagit det första lilla steget mot en artistkarriär och precis då ringde hans mobil och det var syrran Anna som ville ha en rapport och Philip berättade om allt (utom om den norrländska flickan som förblev en hemlighet)
Anna hade också en hemlighet och berättade att både lokal-TV och lokaltidningen vill träffa dem nästa dag i hemmet.
Träffen kom att handla om Philips start på en musikkarriär men kanske främst om att Anna blivituttagen till det svenska U 17 landslaget i fotboll men som faktiskt övertalat pressen om att även skriva om sin lillbrorsa och det återstår väl att se vilken av Anna eller Philip som kommer längst i sina karriärer.
Kan drömmen slå in?
Ha en bra dag,kväll,natt
välj det som passar Dig bäst
Lasse