Jungfrukusten….en del av Hälsingland

Jungfrukustvägen är en väg som börjar i Furuvik och når  södra Hälsingland i närheten av Axmar bruk och följer gamla Riks 13 en föregångare till nuvarande E 4 som går genom landskapet Hälsingland.
Vi åkte vägen på Pingsaftons morgon ned till Granön där vi svängde av mot fiskeläget Trollharen för att hämta deras delikatesstallrik med olika fiskrätter.

Under den här tur-och returresan blev jag av någon anledning väldigt nostalgisk – dels av den gamla smala vägen som en gång i tiden var en ofta hårt trafikerad riksväg men tyvärr många svåra olyckor och den s.k Sunnäskurvan var ökänd i dessa tråkiga sammanhang.
Vädret i lördags var fint och naturen var så där härligt försommargrön, så vackert att det nästan gjorde ont.
Granöns fritidsområde är det sydligaste sommarstugeområdet i Hälsingland ganska nära Gästriklands Axmar brygga som idag har en högklassig fiskerestaurang som sommartid är ett populärt resemål. I Axmar bruk fanns det i min barndom ett gammalt slott, som det ryktades om att det spökade och det var med en viss bävan man passerade platsen på väg till eller från Gävle.
På 5o-och 60-talet åkte man mycket tåg och jag minns alla små järnvägsstationer och nu är det bara i Sunnäs och Maråker som byggnaderna finns kvar men det är nästan svårt att se dem idag när X2000 susar förbi i hög hastighet.
I Maråker finns också en  gammal samlingslokal kvar där jag varit på revy på min tid som ridåhalare i LiWiNo-revyn  i slutet på 50-talet.

Åkte förbi samhället Vallvik – som också var en blomstrande fabriksort med massatillverkning, men nu ser ut att ha somnat in även om en viss
verksamhet förekommer ännu,  annat förr när orten kom att domineras av arbetsinvandrare från Finland som bodde i de röda bruksgårdarna.
Glädjande nog förfaller utan har köpts upp/eller arrenderats av sommargäster som bevarar dem och det är viktigt inte minst kulturhistoriskt.

Vi passerade sedan ett idylliskt sommargrönt Ljusne som har en lång historia som framgångsrik industri-och sportort och jag minns en tid där Ljusne starkt konkurrerade med ”stan” som Södra Hälsinglands centralort och deras förstamajfirande var störst i landskapet.
Ljusne AIK  var i många år det bästa fotbollslaget med  kända spelare som Curt Cahlman och Torbjörn Jonsson som spelade i allsvenskan och Torbjörn fanns i IFK Norrköping och landslaget. Nu hotas visst föreningen av konkurs…..tråkigt. En hockeyhall bråkas det också ekonomiskt om, annat var det på gamla hockeyarenan Ljusneborg  där ishockeylaget var bäst i Hälsingland och  om jag inte minns fel så hette stjärnan Carl-Einar Lundgren.
Dansen på Folkets Hus  i Ljusne var en av de ledande vintertid i landskapet och som nybliven körkortsinnehavare gjordes många resor till Ljusne-Folkan med trevliga minnen som blev till nostalgi i lördags. Ler vid tanken på hur viktigt det var att bli uppbjuden på Damernas Dans (och här talas det om att tjejerna inte hade någon makt…..de bestämde ju allt ! ) Ljusnetjejerna var väldigt duktiga på att dansa och en av dem man hoppades på att bli uppbjuden av var Montizanos mamma…………och det hände väl.
Affärsgatan i Ljusne hade egentligen all service, gott om butiker, bank, post och inte minst biograf, men nu ser det ut som en gata i någon nedlagd filmstad där cowboyen rider in i och inte ser en människa utan bara slitna ödehus…….kanske något överdrivet men känslan………..
Det värsta av allt är väl ändå de bråk som nu förekommer mellan flyktingar, som placerats på orten,  och illasinnade människor och jag tror att sånt här inte är bra för någon……….finns det då inget bra med Ljusne idag ????
JO, det finns tre oerhört duktiga sångerskor i trakten – en av landets bästa unga ballad-sångerskor  Evelina Jonsson, Linnea Elfström tjejen som varit med i ”Kvällen är Din” och är också en ytterst lovande handbollspelare, Elin Forslund närmar sig också toppen. Tur tjejer att ni ger lite glans åt orten.
Nästa plats på Jungfrukustvägen är Sandarne – en riktig bruksort som fortfarande ”lever” ganska bra och en industri som tyvärr fick ett utsläpp av olja i vintras som förstörde en stor delen av den södra skärgården och det saneras för fullt och jag drar mig för att ta båten dit i sommar för risken att smutsa ned båten med olja är stor.
Förr i tiden dominerade sulfatfabriken och lukten var inte så trevlig så man försökte att passera samhället snabbt för att komma ut till Stenö Havsbad  som än idag är en välbesökt badstrand med stor campingplats där husvagnarna fyller platsen under semestertid.

Den sista delen man kommer till efter ”gamla Riks 13” om Du kommer söderifrån är ”flygplatsrakan” som var kanske den mest trafikersde delen för här fanns flygflottiljen F 15 som etablerades i slutet av  40-talet  och dominerade trakten med allt flyg och ljudet av planen tillhörde ljudbilden.
En del som tillhörde livet som ”flygflottiljstad” var att speciellt under 5o-talet var det väldigt vanligt med att plan störtade under övning och hotet fanns alltid hos flygfamiljerna.
Jag minns både det första planet Vampire  som följdes av J29 Tunnan och Lansenplanet.
F 15 etablerades sig 1948 och avvecklades 1998 och idag har många företag etablerat sig i den s.k Flygstaden.

En grupp av det Jaktplanet J 29 Tunnan på F 15

Ja, det var ett första inlägg av mitt Hälsingland  och kom att handla om Jungfrukusten – en del av landskapet mellan glittrande hav och blånande berg och det kommer mera inlägg i sommar om våra egna upplevelser och jag hoppas att det kan också  läsas av mina många vänner i Skåne.

Ha en bra kväll

Lasse