Människor jag mött

Lasse har ordet……….

Äntligen skall jag skriva ett nytt inlägg i min uppskattade serie Människor jag mött och det här gången skall jag berätta om mina möten med konstnären Mårten Andersson bosatt i Stockholm och byn Freluga utanför Bollnäs.
Han jämförs både med Chagall och Isak Grünewald. Han är en målare känd för sin färgsprakande stil med kopplingar till folkliga traditioner i Hälsingland och han beskrivs som färgernas poet.
Han betaktas nu som högst betalda levande konstnärer i Sverige och hans mästerverk Jaktslottet såldes för några år sedan på Buskowskis i Stockholm för över en miljon kronor.
Jag mötte honom i byn Bergvik utanför Söderhamn där han bodde tillsammans med sin nyutexaminerade småskolelärare till fru som försörjde honom på den tiden.
Bostaden var en gammal skola och hans ateljé  låg i en av skolsalarna. På golvet låg många oljemålningar och eftersom vi blivit goda vänner frågade han mig om jag inte ville köpa några av hans tavlor för att dryga ut sin då knappa ekonomi och priset rörde sig om några få  hundralappar.
Jag var på den tiden i 25 årsåldern och totalt ointresserad av konst, så det blev inga affärer. Några år senare möttes vi igen och den här gången på en repmånad på I 14 i Gävle och vi hade en väldigt trevlig repmånad med många av samma inslag som i filmen ”Repmånad” och samma erbjudande dök upp igen men jag var fortfarande lika ointresserad och där skildes våra vägar.

Åren gick och jag började se fler och fler artiklar om honom om hans konstnärsskap  och kändisskap och ju mer jag hörde om honom ju mer tänkte jag på de här erbjudandena jag fått 20 år tidigare men tackat nej till.
Av en tillfällighet träffade jag basisten i Charlie Normans orkester Hasse Burman som visade sig vara nära bekant med Mårten  och han föreslog att vi skulle träffa honom för han arbetade just då  i en ateljé på Valhallavägen här i Stockholm.
Hasse bestämde tid och vi åkte iväg och jag mötte precis samma person som jag lärt känna för 20 år sedan och vi skojade friskt om mitt ointresse för konst på den tiden. Men besöket slutade iallafall med att han erbjöd mig att köpa en litografiportfölj  med namnet

 Bruddansen

till ett rejält ”kompispris” som nu pryder en av våra väggar. Men i bakhuvudet finns fortfarande minnet av de här mötena med en ung okänd fattig konstnär med oerhörd talang, som jag inte förstod mig på, men numera är jag väldigt försiktig med att ignorera unga konstnärer som har något visst.

Ett dagens ord på detta; ingen kan hjälpa alla – men alla kan hjälpa någon –

Ha en trevlig kväll
Lasse