Lasse har ordet……
Kvällen här i Stockholm består av ett enda stort snökaos, när vi lämnade bostaden i sextiden var det nästan barmark men ikväll fick taxin nästan plöja sig fram………denna vinter.
Väl hemma så hann vi se lite av Grammisgalan med en strålande Ola Salo i någon slags ledarroll men i övrigt verkar det vara som vanligt, men inget pris till Eric.
Galor har väldigt olika karaktär, Idrottsgalan har sin stil, oftast vettiga men nervösa tacktal, halvdåliga artister men bra programledare och skulle de pröva utan någon s.k komiker kanske det blev bra………..Guldbaggengalan har de bästa talen framförda av proffs och oftast hyfsade artister men bästa artisterna och mest show är utan tvekan Gaygalan vars producenter kan show. Talen blir också bra med ett och annat undantag när det så att säga ”too much” och jag funderar varför Grammisgalan skall vara så ”skruvad”.
Dagens ord; För att lyckas här i livet ska man verka tokig men vara vis.
till sist denna sena timme kommer kvällens Min fundering
Många människor känner en stor trygghet när man kommer in i ett kyrkorum och det händer mig väldigt ofta men min stora magi är när jag får sitta ned i en vacker teater, gärna en gammal där det spelas musical och man nästan känner att de gamla klassiska
melodierna i väggarna. En sån musikteaterscen är Chinateatern ikväll iakttog jag den förväntansfulla premiärpubliken som fyllde salongen till sista plats (men varför skall många av den yngre publiken släpa in sina stora täckjackor, när det finns garderober…. dåligt teaterskick ) men feststämningen och sorlet stiger med förväntningar i luften.
Så går ridån upp, musiken startar upp och ett jubel bryter ut och hela öppningsnumret är en orgie i dans och visst hade den sina brister kanske mest i dialoger men 60-talsmusiken var njutbar, visst jag har blivit berörd på ett helt annat sätt i t.ex Miss Saigon, Les Miserables, men Dirty Dancing var en sån musical där det bara var att luta sig tillbaka, ta in musikteaterrummet och låta sig underhållas och funderar över vilka fantastiska unga musicalartister vi har i landet inte minst huvudrollsinnehavarna
Emilia Ödling- Runsteen(kommer från Sundsvall) och Pascal Jonsson.
Tack Vicky och 2 Entertain för en fin föreställning som kändes rätt för oss på Alla Hjärtans dag.
Ha en fortsatt trevlig kväll
Lasse
Hej Lasse!
Först måste jag säga gillar läsa din blogg.
Tittade på grammisgalan & sjävlklart höll jag tummarna för Eric.
Satt sen & tänkte på detta kring alla olika galor där det delas ut priser inom musik…
Eric är den artist bland den yngre generationen som jag tycker lever upp till artist. För han har kämpat sig fram för nå dit han kommit utan alla dessa musik ”dokusåpor” som kastar ur sig ”artister”
Men Eric har tagit sig fram helt utan detta.
Han gav Sverige den bästa placering i ESC på flera år mm…
Ger sig ut på arena turné som garanterat kommer bli både toppen & succé tror inte många andra ens skulle lyckas genomföra det i Sverige idag.
Därför blir jag nästan lite arg på dessa galor där Eric varit nominerad för kan känna han om någon borde verkligen belönas för sin musik & att han själv skriver sina låtar mm… Känns som de artister som förtjänar pris alltid går lottlösa.
Dagens tanke från mig 😉
Hälsningar Therese
Tack Therese för berömmet
och allt Du skriver om Eric är rätt och vi hoppas alla på succéfylld vårturné och allt tyder på det.
Ha en bra dag i snöyran.
Hälsningar
Lasse
Kul med rekommendationer på musikaler. Här i huset kommer nästa musikal bli Duvemåla i Helsingfors i april och det ser vi fram emot. Trollflöjten i Göteborg som går i maj och juni kan också varmt rekommenderas. Den känns mer som en musikal än en opera.
Har Du sett den svenska versionen av Duvemåla ? kul att jämföra.TRollflöjten är bra och jag funderar på att jag kanske skulle
skriva lite mer om musikaler för jag en del att berätta, kanske.
mvh
Lasse