Tre generationer Lingman…..

När jag ser på TV 3 Play och serien I Saades fotspår kommer jag att tänka på att det här med generationer, mer om det längre fram.
 Jag tycker serien är både trevlig och välgjord. De har fått till en bra skildring hur arbetet går till backstage, att det finns många medarbetare som gör ett fantastiskt jobb på olika plan för att arrangemanget skall bli proffsigt gentemot både publik, arrangörer, sponsorer  och att Eric  får bästa möjliga uppbackning.
Det är klart att jag gillar att se interjuerna med Tomas som både förklarar lugnt och sakligt hur det går till och att det inte behöver vara så ”ballt” i alla lägen och det här är precis den stil som vi vill ha, ödmjukt, effektivt och proffsigt.
Jag känner heller ingen form av bitterhet av att Tomas har tagit över som ledande i Lingman & Co utan det är bara naturligt och jag är väldigt nöjd och stolt över hans framgångar och hela familjen har alltid funnits med och sedan några år finns också mamma IngaBritt med i en viktig roll.

Kul också det här med generationer för jag fick min grundutbildning av min far som inte höll på i någon större riksverksamhet, men  på -50-talet var det vanligt med revyer och han var s.k revykung här i Hälsingland och namet på revyn var LiWiNo revyn och bakom bokstäverna döljer sig Arvid Lingman som var s.k konstnärlig ledare och med i många sketcher, Inger Wiklund var primadonnan och  Gösta Nordström en komiker i Martin Ljungstil som också var revyns stora stjärna och har kunnat gå hur långt som helst.
Det fanns också en riktig smörsångare av rang Hilbert, en duktig schlagersångerska Anita Käck  och så en kvinnlig kommidienne Sonja , tror att  hon hette Gustavsson i efternamn och kom från artistmekkat Ljusne.
Bland alla dessa fick jag börja som 13-14 åring rollen som lite av allt i allo bl.a som ridåhalare ibland för hand och även med el och då var det stort. Klart att jag tyckte att det här var en föreställningens viktigaste roll hahaha.
Jag trivdes ganska bra att springa omkring bakom scenen bland musiker, aktörer och en och annan bastkjol och jag inbillar mig att många grunder skapades här i det som så småningom skulle bli Lingman & Co Event & Management AB.

Revyer finns fortfarande, men går inte att jämföra  med 40-och 50-talet innan Televisionen gjorde sitt intåg i svenska folkhemmet och det var alltid stora publiksuccéer och det var alltid nära till skrattet, texterna var väldigt viktiga och jag minns än idag komikern Gösta N som hade en enorm närvaro på scenen och han var också en väldigt duktig s.k kuplett-sångare, primadonna Inger  var också av stjärnklass och skulle ha mycket väl ha platsat i de större revyerna i Stockholm.

Det är klart att det här präglade mig och det fanns med någonstans i bakgrunden när jag senare skulle börja mitt proffsliv i scenens tjänst och något har väl också överförts till Tomas och som har bildat den för oss så viktiga Lingmanandan.

Min tanke är att berätta de här närmaste dagarna om bakgrunden till mina  olika intressen och imorgon kommer nästa avsnitt.

Ett dagens ord och även idag hämtat från barnens kloka ord;

Hos farmor och farfar får jag bestämma även om det inte är min födelsedag. (Sofi 7 år)

Ha en trevlig kväll
Lasse

0 kommentarer

  1. Hej Lasse och god fortsättning!
    Det var länge sen. Kul att läsa om hur ni har en bakgrund i revyn. Min pappa som du ju träffat var också aktiv inom revyn här i Eskilstuna på den tiden. Kanske är det den genen som Josephine fått del av med sitt intresse för sång/teater/dans och vill satsa på detta.
    Önskar er ett Gott Nytt År!

    Madelene Thunell

    1. Hej Madelene
      Det ser Du genen till Josephine och revytraditionen är ju något slags grund i svensk nöjeshistoria.
      Då fanns ingen TV att se på men folk var även då nöjessugna och då var det ofta revyn som gällde.
      Jag har en väldig stark känsla för genren genom att jag i många år jobbade med de största i branschen
      och fick lära mig allt av Sickan och Annalisa.
      Hälsa Alla
      Lasse

  2. Lasse, jag har berömt din blogg innan men idag överträffade du dig själv. Raderna om generationer gav mig gåshud. Det gav mig hopp om mänskligheten samt ett leende på läpparna.

    1. Tack för berömmet Christoffer och det är alltid kul att skriva något som är annorlunda
      Jag är oftast rädd att skriva om något annat än aktuella nöjeshändelser men både Din reaktion
      och andra som jag fått på gårdagens artikel stärker mig och idag fortsätter jag och berättar om
      mitt intresse för sport.
      Vi syns
      Lasse

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *