En vecka….att minnas eller…..

Min krönika sign.Lasse söndag 18 december
Imorgon är det en ny måndag och inledningen på julveckan 2011. Förra måndagen skrev jag på min blogg att jag skulle på ett uppdrag och att vi skulle höras framåt kvällen…..så blev det inte.

Uppdraget var ett sedan länge ett inbokat rutinbesök på Karolinskas Fysiologiavdelning och jag var inbokad för ett arbetsprov på en testcykel och jag kände mig ganska sugen för jag hade tränat ganska bra på min egen motionscykel.
På utsatt tid kl.08.15 startade jag och det var inget speciellt – jag svarade på frågor och det sista jag kommer ihåg är att det var ”mycket ansträngt” och sedan vaknade jag plötsligt på en brits med en syrgasmask över ansiktet……….vad hade hänt…jag fattade egentligen ingenting men hade råkat ut för en svimning…..och sedan blev det  cirkus kring mig.

Ja, så började min mycket egendomliga vecka och efter att ha blivit förflyttad till  hjärtintensiven och ett akutrum, så strömmade personal  till, olika läkare presenterade sig och egendomligt nog mådde jag ganska bra.
Efter en timme kom IngaBritt och Linda, som underrättats och givetvis oroliga om vad som hänt, men jag kom så småningom till ett annat rum. Snart blev det ett åkande liggande i sängen på olika undersökningar och det värsta var en kranskärlsröntgen där de gick in via en artär i ljumsken och jag fick inte röra mig på 6-7 timmar….jobbigt.
En annan kameraröntgen där jag åkte ut och in i sån där tunna man bara sett på TV.

Det är klart att många tankar passerade under den här dramatiska dagen – den värsta jag hittills upplevt – men trots alla negativa tankar om varför ? så övervann de positiva där jag insåg att jag hade haft en ordenlig tur att jag befann på rätt plats just den här stunden och dagen.
Innan måndagen var slut hade jag också fått beskedet att det under tisdagen skulle opereras in en s.k ICD  något som liknar en pacemaker men som har som huvudsyfte att förhindra hjärtrusning.
Jag låg och funderade på  fördelar och nackdelar, försökte skaffa mig så mycket information som möjligt för jag hade egentligen ingen aning av vad det här för för slags apparat.

Tisdagen blev endast en lång väntan på operationen som skulle ske före lunch……okay inga problem för jag lyssnade och tittade på Luciamorgonskonserten från Göteborgs Domkyrka men stördes av diverse provtagningar som börjar redan i sextiden, men utan frukost började det komma vissa hungerkänslor. Ett besked kom under dagen att det nu skulle bli efter lunch och strax före två var det dags att rulla ned sängen till operationssalen eskorterad av två sköterskor varav den ena var mycket sympatisk och som den gode Bert K. skulle ha uttryckt det …..har hon bara sångröst så är det en bara en bonus !
Operationspersonalen tog emot – alla fylld av välvilja och frågor om jag var nervös och ville ha något lugnande, men eftersom jag inte kände någon större oro så tackade jag nej till detta.
Jag hade fått informationen att kirurgen, som skulle utföra operationen, var en av de skickligaste på området och när sedan tonen kring bordet var förvånansvärt alldaglig där det talades om pepparkaksbak, luciafirande på dagis och det konstaterande att läkaren hade sina föräldrar boende ganska nära vårt gamla hus i Stora Mossen i Bromma.
Tänkte att det här måste vara ganska okay för om det skulle vara ”farligare” borde inte stämningen så god, nästan familjär.
Den skulle också genomföras med lokalbedövning och efter en par timmar var jag åter uppe på avdelningen och kände mig nästan pigg och vid ett telefonsamtal med Linda uttryckte hon sin förvåning över hur pigg jag verkade.
Besök av IngaBritt på kvällen och nu kändes allt befriande att jag kunde både äta själv och få gå på toaletten
Tänka sig att så banala saker kan betyda så mycket i en utsatt situation.
Enda obehaget var det gjorde ganska ont i operationssåret, men den följdes av en ganska orolig natt på den här avdelningen som visade att det inte var på Sheraton jag tillbringade natten på.

Nästa fråga var nu….Skulle jag skickas hem på onsdagen ? Jo, det blev så efter utskrivning av en mycket trivsam doktor och en betydligt barskare kvinnlig Överläkare som också ganska okänsligt meddelade att bilkörning var förbjudet i första hand fram till första återbesök om c:a 2 månader. Försökte skoja om eventuell färdtjänst, men det gick inte hem speciellt bra hos den kvinnan.
Kvällen blev lugn och kul att höra att hela veckan få rapporter från Tomas och olika städer om succén för Eric på familjens Julkalas…först Borås…Lidköping ……Kristinehamn och avslutning i Örebro igår kväll.

Jag fick klart för mig i torsdags att det spreds många rykten om mitt hälsotillstånd så jag beslöt i samråd med IngaBritt att jag skulle gå ut och skriva ned ”sanningen” själv och det visade sig vara ett mycket bra beslut.
Jag har fått så många – i hundratals- reaktioner från både okända och kända vänner så jag har blivit chockad över all vänskap som kommit till mig och hälsningar till IngaBritt och familjen under de här dagarna och det är klart att det hjälper till att läka såren både fysiskt och inte minst psykiskt.
Jag har tackat alla så gott jag kunnat men än en gång TACK FÖR ERT FINA STÖD !!!

Tomas har rapporterat men även AnnaMia har försett mig med en massa kul information inte minst från arrangemanget i Hudiksvall igår när en av mina unga favoriter Evelina vann en delfinal i Idrestjärnan före en annan favorit Lisa Ajax.
http://youtu.be/5NK7WIRrCIA
 

Jag har också förstått att Eric slagit publikrekord på Hageby C. i Norrköping idag , ett jobb som jag sålde till dem i höstas och jag hoppas på en nöjd centrumledare Annelie i Norrköping idag.

Ibland kommer jag på mig själv att jag har nyss genomgått en ganska svår operation och kanske måste ta det lite lugnt och ägna mig mest åt TV-tittande men jag tror ändå att det är nyttigt att hela tiden få ta del av en massa positivt som händer runt omkring i min värld.

Ja, så här har min vecka sett ut som  jag försökt beskriva i krönikerform och den har varit som ni förstår mycket starka intryck och känslor och jag hoppas få slippa en ny sådan här vecka någon mer gång.

Nu till en trevlig kväll och spännande att se upplösningen i TV-serien Allt för Sverige

Ett dagens ord även denna söndag;  Att känna Tacksamhet och inte uttrycka det är som att slå in en present
                                                                                                      men inte ge bort den

Ha en trevlig kväll
Lasse