I väntan på bussen……

Ett resekoseri sign.Lasse

 Idag den normala tideräkningen är det idag tisdag även om det är svårt att hålla koll på hur dagarna kommer när det är semester och allt flyter i varann.
Alltnog, om vi har bestämt oss för att det är tisdag så har IngaBritt kommit på den som vi tycker goda idén att återse den trevliga orten Puerto Rico, som alltid har sol när Playa des Ingles har moln, så moln på morgonen så var beslutet lätt ……..det skulle bli Puerto Rico.
Och det skulle åkas buss – bra lokaltrafik, sa IngaBritt så det behövs ingen taxi.
En kortare promenad togs till busshållplatsen där det började samlas en hel del folk som snabbt fylldes på och vi hade konstaterat att det fanns tre alternativ med någon av bussarna 33 eller 39….kl.10.47, 10.57 och 11.02. Vi var ute i god tid och en efter en anslöt övriga tänkta resenärer till Puerto Rico.
En notering – alla tittade noga på den uppsatta tidtabellen och därefter en blick på den egna klockan och ett nöjt konstaterande…..bussen kommer alldeles strax.
En äldre gentleman troligtvis holländare ivrigt rökande på en fet cigarr som spred en viss klass över den busshållplats där buss nummer 33 eller 39 skulle ta oss till Puerto Rico.
Hans fru var också av god klass och jag la märke till att hennes skor inte var inköpt på någon motsvarande Din Sko
Ju närmare avresetid vi kom så fylldes kön på och den innehöll förstås mest tyskar och ännu en gentleman dock utan cigarr och endast iklädd en gul T-shirt närmade sig tidtabellen med bestämda steg och samma gillande som cigarrmannen.
Men så passerade klockan 10.47…….ingen buss i sikte 10.57 ingen buss i sikte och när inte heller den enligt tidtabellen 11.02-bussen uteblev så började en viss oro att sprida sig i leden. Cigarrmannen tog minst 3 turer till tidtabellen för att liksom kontrollera sig själv och tysken i gula T-shirten fick något flackande i blicken………mycket hände i kön…….3 unga tyskor började bättra på sin make up för de hade kanske haft bråttom till bussen, men nu fanns ju tid även för lite kroppsvård.
Hustrun med de dyra skorna lutade sig mot en soptunna – ingen klass direkt – och lät den tunna sol som lyste fram mellan molnen stärka hennes solbränna på det välsminkade ansiktet – hon hade haft gott om tid på sig……….medan maken nu var inne på sin andra cigarr.
Men nu hände något – en buss anlände och desperation så avtågade hela kön mot den stackars chauffören som på sin spanska försökte förklara att han inte körde till Mogan via Puerto Rico. Den gula T-shirten var nu riktigt upprörd och cigarrmannen såg svettig ut medan Inga-Britt till sist konstaterade att vi stått i 45 minuter i väntan på busstransport till Puerto Rico medan jag redan var inne i planen för detta blogginlägg……………..
Så kom bussen allt löste sig blodtrycket sänktes hos den gula T-shirten och cigarrmannen och hans fru med de elegant skorna kunde sjunka ned i bussens rätt bekväma säten

Go,middag
Lasse

Ps: Solen var het i Puerto Rico Ds.