Halloween med myten om Silverpilen

Så har det sovits en timme längre på en del håll och många sover nog fortfarande, men det är njutbart att vara uppe en sådan fin höstmorgon 6gr. varmt och en svag sol lyser genom ett tunt molntäcke, havet är stilla och jag anar endast en svag sydvästlig vind.
Dagens ord är väl inte det mest kända; Ingen är så lång att han ej kan töja sig och ingen är så kort att han ej får böja sig……..
Tittar tillbaka i min dagbok och det har genom åren handlat mycket om en massa centrumevenemang och samtidigt så tänker jag på ett av mina favoritcentrum Nordstan i Göteborg som inte haft någon rolig helg och jag hoppas att det har klarats upp så folk kan shoppa i lugn och ro.

Den här helgen är numera en halloweenhelg och jag har en känsla av den här lite märkliga amerikanska s.k högtiden har gått tillbaka men i Hudiksvall slutade en fest av polisingripanden sägs det precis på lokala nyheterna.
Vad som är bra är att firandet flyttats från Allhelgonahelgen som jag tycker har ett värde i sig och inte blandas ihop med diverse fester med egendomliga kläder men här i Hälsingland behöver vi inte så mycket av halloween för här härskar småfolket i skogarna, läste också om ett annan spöklik historia som finns i Sundbyberg där det byggdes en tunnelbanestation som heter Kymlinge och ligger mellan Hallonbergen och Kista, men den kom aldrig att användas och nu går rykten om att det spökar vid stationen och jag skall i Halloweentider bjuda på en otäck historia;  det finns en myt om spöktåget Silverpilen Vagnen där man verkligen får se upp för dörrarna. Dörrarna stängs för alltid. Silverpilen sägs göra sina underjordiska turer då och då. Mitt i natten rullar den in på någon station och skulle någon nattvandrare få för sig att kliva ombord är det kört. Alla passagerarna på Silverpilen är döda. Gengångare, zombies. Det är fasanfullt  och har Silverpilen väl lurat ombord någon så kör den genom tunnlarna utan att stanna. Ändstationen ligger i Kymlinge. Den bleka grymma döden väntar vid den stationen.  Ja, det här var mitt bidrag till Halloweenfirandet.
Nej, nu lämnar vi det här firandet och jag vet att det blir mycket gråt i eftermiddag i Graninge utanför Stockholm för då skall 45 lovande unga artister skiljas efter 4 fantastiska dagar där de förhoppningsvis lärt sig så mycket av alla våra lärare med AnnaMia i spetsen.
Vad jag förstår har artistbesöken varit lyckade och den här sista dagen blir inget undantag då en av våra mest folkkäraartister kommer på besök och berättar om sina erfarernheter som artist.
Jag önskar alla en trevlig söndag så hörs vi längre fram. Nu skall IngaBritt och jag ta en långpromenad längs havsvikarna – ingen skog idag för där pågår licensjakten på älgar.
Go,morron
Lasse