Att gå på auktion är spännande men kräver sin man…..
Jag lovade att berätta lite mer om auktionens underbara värld och nu ikväll infann sig stämningen efter en middag på verandan och den fina utsikten, Lisa Ekdahlkonsert på radion …..solen på väg ned i horisonten och skönt i luften.
Jag kan väl inte säga att jag är någon van auktionsbesökare, kan ske någon per sommar när vi lockas av någon annons där det finns något intressant och så börjar äventyret och som igår en ganska tidig avresa från Ekvik via E4 upp mot Hudiksvall och sedan vika av mot Delsbo och väl där åkte vi mot Bjjuråker -en av landets mest intressanta kulturplatser i mitt tycke – och strax nordväst om Bjuråker ligger Friggesund där den här gårdsauktionen skulle hållas och nu var vi så proffsiga att vi hann med en visning av alla prylar och jag fastnade för främst Moraklockan som stod bland alla allmogemöbler som brukar bli dyra och man får räkna med att lägga upp några tusenlappar för t.ex en Järvsöstol.
Jag fäste mig också vid en häst i något tennmaterial som såg fin och vi bestämde oss för att vänta ut den, men det är klart att Moraklockan var viktigast men som sagt allmoge är åtråvärt. På auktionen fanns det oerhört mycket uppstoppade djur av alla sorter och en hel drös med älghorn, men jag anser att ett älghorn på väggen är fel om man inte skjutet älgen själv. Men efter att samma man köpt horn efter horn frågade auktionistenvad han skulle ha alla till; jo, han gjorde knivskaft av dem ……alltså någon slags återvinning även här.
Sedan gäller det att studera människorna noga, vilka är ”vanliga” vilka är uppköparna som alltid finns som ropar in till sina antikaffärer eller loppisinnehavare som köper hur mycket skräp som helst.
Om en auktion är bra eller dålig hänger förstårs på vad det finns att ropa på, men viktigast är auktionisten som det krävs mycket av – han /alltid en han…./ skall ha en oerhört blick för sin publik, lyssna noga på höjningar, börja rätt och ibland får han inget bud men börjar på ”får jag 100:- ? – tyst och det händer att han måste till 20:- och då börjar det hända saker och oftast slutar priset på långt över 100:- och han måste hålla publiken tänd och intresserad, en och annan historia kanske går hem men framförallt skall han kunna gripa saker ur situationer som uppstår och ibland slår han fort efter endast ett bud och allt det här görs av en skicklig auktionist som kan sin uppgift utan och innan och det är som en artistentertainer som känner efter vad han har för intresse.
Vilka som är Proffsuppköparna lär man sig snart och ibland märker jag att de är ute efter någon speciell stol el.likn.som de kan tjäna fina pengar på i sin tur och då är det kul att hjälpa till och driva upp priset.
De ovana och blyga finns alltid på plats och har ibland svårt att hänga med i tempot och missar kanke något åtråvärt, nej, för att hänga med på en auktion gäller det att vara på hugget. Jag tycker ju om att lägga märke till folk och visst är proffsuppköparna ”stjärnorna” och de är också starka profiler och jag skulle gärna göra ett ”Människor jag mött” på en stark auktionsprofil.
Något ovant dyker också upp som igår när en proper man med elegant damsällskap köpte upp nästan alla damkläder och skor från 50-talet och hade eget konto och hans måste haft stor bil när allt var slut. Men annars är det vanligt folk ofta från trakterna och en ”stureplanare” skulle nog inte känna någon större samhörighet med någon.
Det är också helt klart en social samvaro, folk träffas och på sommaren kanske någon återvändare finns på plats och på det hela taget är det folkligt och trivsamt och på plats är alltid en profil som säljer korv och hamburgare och han verkar göra bra affärer och han är en mustig typ som talat en genuin hälsingedialekt förstårs.
Själva tillhör vi inte dem som är återkommande och jag känner oftast ingen, men desto roligare då att hänga med upp på priserna för då blir det lite oroliga blickar……..vem är han…..ingen vanlig välkänd som uppköparna oftast vet vad de har….nej det blir oro och nyfikna blickar speciellt om man är med på ”finare saker” och igår var jag bestämd att jag skulle köpa den här gamla Moraklockan, men var beredd på hårt motstånd men mina ”motståndare” vek ned sig redan på 1.000:- och jag var en lycklig köpare och målsättningen var uppfylld och sedan ropade IngaBritt in några fynd för någtra 100-lappar och bäst var väl kanske det handvirkade stora överkastet som var snyggt och vi var jättenöjda – hur gick det då med hästen ? Jo. den hade lagts i en låda och syntes inte,men vi upptäckte den hos en kvinna som ropat in lådan för 20 kr, med diverse saker däribland hästen som hon nog inte var så intresserad av, så jag bjöd henne 50:- och hästen var min och är troligtvis ett litet fynd.
Ett annat trick är att om det finns flera lika saker så ropa aldrig på det första objektet för det andra och tredje blir alltid billigare, ja efter det här inlägget så känner jag mig nästan som ett proffs själv men så är inte alls fallet,men jag lär mig mycket genom att iakttaga som jag tror att jag är ganska bra på…..men om Du skall besöka någon så välj en s.k gårdsauktion eller bonnauktion. Här finns både fynden och den gemytliga stämningen.
Lycka till och god tur
Lasse
PS: lite senare ikväll kommer kvällens nöjesrapport DS,