En kvällskrönika sign.Lasse
Så är vi åter hemma i Ekvik igen efter en härlig rundtur i Jämtland och den började ju i fredags när vi åkte upp genom ett regnigt Hälsingland liksom i Storsjöbygden i Jämtland och vi flyttade in i det stora huset som jag berättade om och inga spöken störde oss på natten och vi blev lite besvikna……….och på lördag var det Storsjöyran och Erics kanonshow inför 12000 i publiken och sedan åkte vi västerut mot Åre och en fin kväll däruppe och det senaste jag skrev om var kvällen i Åre…….och sedan dess har det varit bloggfritt pga av obefintliga uppkopplingar men här kommer en liten resumé;
Först en sedvanlig frukost på hotellet och sedan mot kabinbanan som tog oss upp till Åreskutans topp på 1.420 m. men eftersom vårt besök var tänkt att bli ganska kort var vi väl inte utrustad för att vistas däruppe och var väl lite udda fåglar bland entusiastiska ”bergbestigare” med rätt utrustning när vi stod där i 11 gr. och 6-7 sekundmeter i T-shirt och vissserligen ett par eccosandaler……..men det var liiiiksooom fel på något sätt. Men vi fick våra foton, fick en orientering av kabinföraren vart alla den manliga resp.kvinnliga startlióppstarterna gick, om platsen där Fogdö kraschade och över oss svävade en kungsörn.
Åredalen från Kabinbanan
Väl nere igen så blev vi genast lite bekvämare i 20 gr.värme och helt plötsligt var vår utrustning rätt igen…….
Färden ställdes nu mot Vålådalens Fjällstation och snart dök stationen upp och allt var sig nästan likt så när som några nya byggnader och en fin bastu-och bubbelpoolanläggning under bar himmel.
Vi kände bägge att här ville vi stanna en natt och fick ett förstklassigt hotellrum i den nya konferensbyggnaden ”Tipshuset” och sedan blev det en fjällpromenad på 4 km t/r till en klassiska Nulltjärn med sina fina vita fina sandstränder och idag blev det en promenad i lagom takt men jag kände igen i stort sett varje meter av fjällstigen som jag sprungit så många gånger och i sanden runt Nulltjärn har både Hägg och Gärderud byggt upp för sina världsrekord
Efter fjällpromenaden blev det både bastu i fjällkåtan och bubbelpool under bar himmel och bara någon meter från häbret som vi hade så många roliga kvällar i med friidrottsgänget och jag kunde nästa höra skivan som alltid spelades och det var nästan min första dansbandsskiveupplevelse Lilla Ann med Flamingokvintetten. Vilken nostalgitripp !
Bastukåtan med bubbelpool
En trerätters ingick i hotellpaketet och den var var helt jämtlandsinspirerad med bl.a renstek, renpaté och dito korv i förrätten och fjällrödingen med messmörssåsen går inte att beskriva……och sedan kaffe i ett av sällskapsrummen där IngaBritt och jag haft många trevliga stunder med olika människor som man ofta träffar på och blir bekant med på sådana här platser.
Att efter så många år återigen få uppleva atmosfären i Vålådalen var en stor upplevelse och jag fick även tillfälle att köpa mig en ny klassisk Vålådalstoppluva som intruducerades av legenden Gösta Olander som var den som skapade Vålådalen en gång i tiden. Hur framtiden blir för detta det mest klassiska träningsplatsen i svenka fjällvärlden är svårt att sia om, först ägde Riksidrottsförbundet som sålde till STF men nu är det privatägt och det är bara att önska lycka till men det gäller att försöka återskapa magin och atmosfären och att många, som t.ex jag, berättar om minnen och vad det betytt för svensk idrott under många år.
I förmiddags lämnade vi med ganska vemodig känsla vårt kära Vålådalen och vi får väl se om det blir tillfälle att återvända annars får väl de fina minnena leva kvar. Färden hemåt gick via Mattmar-Oviken-Åsarne – Klövsjö och här misade vi nog ett björnmöte för en postbil blinkade ihärdigt åt oss och stannade till men det gick för snabbt så vi såg tyvärr ingen björn den här gångedn. Sedan berättade en sporthandlare nere i Vemdalen att den här platsen var ett vanligt vandringsstråk för björn och det var gott om björn i år skulle det skjutas 90 björnar i Härjedalen.
Efter Vemdalen blev det en hemfärd via Sveg och Ljusdal och i 19-tiden ikväll var den här fina resan med många minnen i mål.
Go,natt Du i sommarsverige var än Du befinner Dig
Lasse
Jätteroligt att läsa din rapport från Vålådalen! Det var en stor grej att få träna där på -70 talet. Kommer ihåg när jag första gången besökte detta träningscenter år 1970 då vi UP-finalister från Hälsingland under Olle Arvidssons ledning gnuggades hårt inför svenska ungdomsmästerskapen i friidrott. Ella (Olles fru) var naturligtvis med som alltid och när vi satt vid frukostbordet kom självaste Gösta Olander med fru, det var en legend ..en gud på nått sätt som träffat många av dom stora svenska idrottshjältarna, det var en upplevelse att bara sitta i samma rum som honom!
Kommer ihåg att Gunder Häggs löparskor fanns i en monter liksom Harald Anderssons diskus (världsrekordhållare på -30 talet). Åkte man till Vålådalen så hamnade man i Söderhamnskuriren med ett utropstecken, det var förknippat en hög idrottslig klass.
Det finns nog många historier kring denna idyll t.ex när Ricky Bruch gick fram till det underbara gående middagsbordet och tog hela uppläggningsfatet med kött så att övriga gäster fick vänta på ny varmrätt. En annan är en av våra hemresor med herr Lingman vid ratten i vår buss, ”cyffen” pga registreringsnumret CYF. En Ford Transit som läkte in dieselavgaser så att alla hade svart sot i näsborrarna. När vi stannade till för att köpa korv så tappade korvkioskinnehavaren min korv på golvet och fällde kommentaren ”de´ gör int´nå´ för de´ är ingen som trompat där int´”. / KEM
JoDu Karl Erik, det finns många s.k anekdoter från den här platsen och jag kommer också ihåg när Du plockade fram en gitarr och bara spelade mästerligt och ingen hade hört Dig förut och det gick ju raka vägen till Musikhögskolan efter några år. Men först blev det kulstötning och många framgångar så visst var det härliga tider och bara en lite anmärkning…….vi skall inte beskylla ”cyffen” för detta läckage utan det var en gammal Mercedesbuss som vi hade hyrt för den här resan – jag gillade Transiten som vi färdades många, många mil med runt om i landet utan några större problem.
Tack för inlägget Karl Erik
Lasse