Kvällskåseriet från friidrotts-VM
Så var den 4:e dagen avslutad och det var stor friidrott med enorma resultat på många håll även om det inte var sån hausse som Bolt väcker, men jag är så intresserad av den här sporten så jag njuter av alla stora prestationer, men jag har noterat några saker den här dagen.
Det började imorse och jag ställer mig tveksam till Wissmans fortsättning för han såg seg ut imorse, men hoppas att jag har fel. Efter Wissman kom höjdhoppskvalet och dagens roligaste svenska insats, för visst såg Emma Green oförskämt bra ut i sina 3 försökshopp utan en enda antydning till rivning och tänk om hon kan upprepa sitt sensationella brons i VM i Helsingfors, inte omöjligt för jag har aldrig sett henne så fokuserad.
Fighten om guldet kommer att stå mellan tyskan Ariane Friedrich – ett kvalhopp på 1.95 och sedan klart !!! och Blanca Vlasic – som imponerade igen och Sunneborn hade en intressant teori varför Blanca hoppar så bra upp t.o.m 2 meter för att sedan bli sämre när hon borde ha kapacitet att hoppa långt över världsrekordet på 2.09 och Sunneborns tes var att hon blir så himla glad när hon klarat 2 m. att hon sedan förlorar fokus på högre höjder och därför aldrig varit riktigt i närheten av 2.10, men nu blir det en fight mot en tyska som kommer att ha ett enormt publikstöd och kanske glömmer hon sin glädje i ivern att slå tyskan. Jag gissar på världsrekord på torsdag kväll och jag önskar att kunnat ha varit på plats för jag glömmer aldrig 1987 när jag satt 5 meter från ribban när Sjöberg slog rekordet i DN-galan med 2.42.
När vi ändå talar om svenska friidrottare måste jag nämna Klüft för jag tycker att hon skall sluta sin satsning på längd och övergå till 400 m.häck där jag tror hon skulle bli en världsstjärna igen. Hon är stark, snabb, rätt lång och är dessutom häcklöpare. Titta på ryskan Antyuha som visserligen gått från 400 m.slätt till häck och nu som 28-åring en medaljkandidat på häcken.
Kvällens publikfavorit blev tyskan Steffi Nerius som vann spjut på 67.30 och härmed avslutade sin karriär med ett VM-guld, men i övrigt var det en ganska tam spjutfinal.
Så till min önskan om att få se Sanya Richards äntligen få vinna en stor final och det gjorde hon i 400-metersfinalen. Och det var en sann glädje från en ytterst ödmjuk tjej från USA vilket inte är så vanligt.
Imorgon är det fortsatt Wissman och hel del till men nu säger vi om några timmar
Go,natt Du i SommarSverige ”var än Du befinner Dig”
Lasse