Hårgadansen är en egentligen en dans som trollen ägnade sig åt uppe på Hårgaberget här i Hälsingland enligt sägnen, men förr i tiden var det också en loge som hette Hårgalogen och här var det dans till populära orkestrar varje sommar.
De här danserna var väldigt välbesökta och många åkte i lånad bil från Pappa medan de litet äldre kanske åkte i en egen bil, men också raggarbilarna var ett stående inslag och så här kunde en kväll på logen gå till och det här är självupplevt.
Kompisen och jag brukade köra bil varannan gång och de alltid i våra fäders bilar även om jag ganska tidigt köpte en egen ny Saab V 4 vilken lycka !!!! Några varv kördes runt stadens centrala delar – kanske en fika på Tewes konditori innan det var dags för den 3 mil långa färden genom ett vackert sommarlandskap även om vi på den tiden inte var så intresserad av vackra vyer utan kanske mer av vilka vackra tjejer som stod och liftade. För det var ju så under 60-talet att tjejerna körde sällan bil utan det var killarna och så gott som alla som skulle på dansen var hänvisad till att lifta med i någon av killarnas bilar.
I långa karavaner rullade bilarna in till Hårgalogen och de kom från alla håll Kilafors, Bollnäs,Edsbyn, Järvsö och Söderhamn och parkerade på bondens åkrar som tjänade en extra slant på p-avgifter. Arrangören var en lokalkändis ifrån Kilafors. På parkeringen laddades det upp även om det var en onsdag. Jag minns inte att vi var så angelägna av den varan, men sorlet och stämningen steg och längst fram stod raggarbilrna uppradade men killarna här gick aldrig in på dansen utan hade framgång med likasinnade brudar utanför.
I niotiden spelade orkestern upp och det kunde vara Härjes, Cedermarks, Larry Moon & The Moonlighters (Lasse Holms band) eller de största som Sven Ingvars, Streaplers, Cool Candys och allt vad de hette.
Ordningen inne i logen var strikt; framför scenen stod ”dansbrudarna” som de kallades. De var i regel rätt snygga och dansade oftast med samma gäng killar och de körde med den s.k ”Bollnäs-stilen” som innebär att tjejen körde upp ena axeln lite och så gled i killen in och det liknande två tågvagnar som kopplas ihop. Någon utomstående gjorde sig inte besvär och var det någon okänd, så gled de undan på något märkligt sätt och fångade upp av någon ordinarie dansör. Jag ser de här tjejerna ibland på Cinderella ett antal år senare och många håller stilen medan andra inte och kanske idag skulle vara glad att bli uppbjuden även av okänd kavaljer.
Till vänster stod de andra tjejerna och på den högra stod alla killar. Jag hade oftast mina jaktmarker på den vänstra sidan och oj vad det dansades och i regel dansade man med olika tjejer och kanske två med någon för att markera intresset. Varmt och svettigt var det men oj va kul vi hade och jag tycker lite synd om dagens ungdom att de inte får uppleva den här kontakten som finns att t.ex dansa logdans nu för tiden. Att stå på ett discogolv eller kanske hänga i en bar kan inte vara lika kul……men det är vad jag tycker.
Timmarna gick och så kl.00.30 då skulle allt avgöras för då inträffade det oundvikliga ”Damernas tjyv” och nu skulle tjejerna bjuda upp och det var också tillåtit att ”tjyva” som det hette när en tjej bröt en dans och tog hand om killen. En spänd väntan följde – och tala om att tjejerna inte hade makten – och ibland gick det bra och ibland inte, men så var danslivet på en loge i Hälsingland på 60-talet. Efter damernas följde alltså ”Tackdansen” och det var en oskriven regel att alltid bjuda upp den som bjudit upp först på Damernas och sedan följde kvällens sista dans och det var det s.a.s fritt val igen och oftast fanns det väl någon att sikta in sig på.
Nästa moment logdansens regler, det var ju hemfärden och det här kunde vara ett krux ibland för ibland inträffade det att jag och kompisen hade lite olika hemfärdstankar men då var det alltid ”bilinnehavaren” som bestämde. Enkla regler som inte krävde någon vidare diskussion och ibland gick färden direkt hem till Söderhamn och någon gång till Bollnäs och någon gång till någon avlägsen skogsby i Bollnäs Finnskogar och som tack för skjutsen blev det oftast kaffe med hembakta bullar i kökssoffan och det var oftast väldigt oskyldigt men lite mys kunde det väl bli utom en gång; den här hemskjutsen gick till en by norr om Kilafors – långt och dåliga vägar – med båda tjejerna var snygga och kompisen var också nöjd trots att han inte fått välja och hade väl vissa förväntningar, men väl framme vid den stora bondgården så hoppade tjejerna ut snabbt och sa ”Tack för skjutsen” och här satt två snopna hälsingepojkar” som fick köra de 7-8 milen hem genom täta skogar i sommarnatten, ja det var logdans i Hälsingland och helt underbara minnen från ett glatt 60-tal.
Vi hörs
Lasse