Hej och Go´morron !
Här i Stockholm har det regnat hela natten, men det skall bli lite bättre fram på dagen så vi får väl se om det blir något uteliv idag.
Måste först meddela att jag prövade den här spikmattan igår kväll och det var OK, men jag gillade att pröva och stå på den och körde 10 min.imorse.
Annars har jag lyssnat mycket på radio på morgonen och bl.a var Alcazar gäst i ett av programmen och Andreas berättade om att han hade en viss förmåga att glömma passet och att han är ganska glömsk kan jag intyga för här kommer en ganska speciell historia om honom.
Tiden är när jag bildat gruppen Stage Four och vid den här tiden pendlade jag mellan Söderhamn och Stockholm och var ensam i Stockholm under veckorna och familjen var i Söderhamn.
Vi repeterade mycket och oftast hos en pianist Sven Idar i hans lilla lya på Östermalm som inte var stor men som mest bestod av en stor flygel och här tillbringades som sagt mycket tid och visst var det en härlig tid när låtar kunde plockas fram på pianot och sedan gjorde Sven arrangemang som sedan repades med orkester. Lite mer jobb men visst var det härligt med live på alla plan.
Det här hände efter ett rep. hos Sven och jag körde hem Lizette och Peter innan Lisa och Jag skulle lämna av Andreas vid Centralen varifrån han skulle ta ett pendeltåg till Knivsta där han bodde hos sin mamma. Inget speciellt med det och jag fortsatte med att lämna av Lisa någonstans och kom sedan hem i 12-tiden på kvällen och efter någon timme ringde Lizette och talade om att Andreas mamma ringt och var orolig för Andreas hade inte kommit hem som beräknat. Natten gick och ingen dök upp och till slut anmälde hon ”försvinnandet” till polisen, som drog igång en apparat för att försöka få veta vart han tagit vägen. Vi var alla oroliga och i halvsextiden ringde så en barsk kvinnlig poliskommissarie till mig och ”förhörde mig om försvinnandet” och även om jag inte tänkt på det så fick hon mig att känna mig misstänkt och det började bli riktigt obehagligt och hon ställde frågor vart jag tagit vägen efter det att jag lämnat av honom MEN efter flera samtal hade jag lyckats övertyga henne om att tala med Lisa som gav mig ”alibi”. Hur som helst hela morgonen gick och ingen Andreas hittades och jag och Lizette ryckte ut för att leta, men så vid halvelvvatiden på förmiddagen ringde han hem och förklaringen till dramatiken var att han träffat en tjejkompis på centralen och suttit och snackat och glömt klockan och att sista tåget hade gått till Knivsta och han följde med kompisen hem och GLÖMDE att ringa hem så till slut slutade historien lyckligt, men det var en obehaglig natt och morgon och den här polisen som misstänkte att jag rövat bort någon glömmer jag aldrig och det förvånar mig inte att Andreas glömmer sitt pass lite då och då.
Vi hörs
Lasse