Läser och hör att det är soligt och fint runt om i landet, men här i söderhamnstrakten och i synnerhet härute vid havet ligger dimman fortfarande kvar och 0-gradigt i luften, men våren är på väg och det brukar betyda verksamhetsmässigt en hel massa Stjärnskottsevenemang över hela landet och i år ser det riktigt bra ut. Vi har fyllt spelplanen och många unga nya talanger får chansen att kvala in till semifinaler och finalen den 13 juni.
När jag sitter häruppe och jobbar med Talanger så tänker jag ofta på hur det började här på det nybyggda Folkets Hus och den första vinnaren var Liliane Jonsson som sjöng och dansade Cabaret på ett mycket bra sätt och det kunde inte börjat bättre. Hon kom sedan in på Balettakademin i Stockholm och blev en av landets absolut bästa showdansare och har gjort i princip allt på de stora scenerna och speciellt de på Börsen. Sist såg jag henne i Cabaret på Tyrol med Peter Jöback. Men det jag kommer ihåg mest av henne det var hennes debutshow i Stockholm. Jag jobbade då med Vicky och jag hade hittat en ung musicaltalang i Tranås – Richard Carlsohn – en oerhörd begåvning som sedan hade huvudrollen i Cabaret på Oscars och i Fantomen i bl.a Tyskland. Men nu skulle vi försöka hitta en scen för den här 17-åriga blivande musicalstjärnan och vi gick runt i Stockholm och letade och kom till Bacci Wapen – då en berömd showscen – och vi fick se deras pianobar med ett mycket bra läge och när vi var där hade någon pianist haft hjälp av någon sorts trumset som han placerat uppe på en skiva på flygeln. Richard och jag fick idéen samtidigt ”Tänk om vi kunde ha flygeln som scen” med en pianist, Richard + 2 unga dansare. Sagt och gjort; vi talade med Hasse Wallman som ägde krogen och fick klartecken från Vicky och så körde vi igång att skapa och producera med mycket Liza Minnellilåtar och dansarna vi engagerade blev just Liliane och en till från akademin. Hela showen gjordes uppe på flygeln med massor av klädbyten som gjordes intill scenen och en duckande pianist vid vissa danssteg. Showen blev en dundersuccé och vi fick lysande kritik i pressen.
Ja, det var min första talangvinnare och det skulle ju komma flera under alla år, men annars hade vi kul här i Söderhamn och en dansgrupp som jag döpte till ”Armar och Ben” var också tidiga stjärnor på talangscenen.
En härlig tid och det är behagliga minnen och redan då var det mycket populärt och sådana här scener skulle vara toppen även nu bara vi kunde hitta bra sponsorer.
Hej så länge
Lasse