Jag fick en tanke i morse när jag åkte till kontoret och passerade 3 gamla nedlagda postkontor. Visst är det fördelar med internetbetalningar och allt vad det heter, men ibland slår nostalgin till och just posten var väl bland de svenskaste vi hade. Det var en trygghet i posten för här klarade man av det mesta, betalade eller hämtade ut på hederliga postanvisningar och det var rejält och tryggt. De som satt bakom luckan var ofta stabila oftast lite äldre damer som ingav lite respekt och de hade utan tvekan en viss status i samhället. ”Hon jobbar på posten” var ett vanligt uttryck när någon skulle beskriva någon. Fanns det egentligen någon återväxt bakom luckan, nja kommer bara på rak arm ihåg en ung friidrottstjej i Söderhamn som satt där, men det gick väl i arv för hennes mor jobbade också där vill jag minnas. Nej, annars var det stabila damer och de som kunde konkurrera med dem var väl bara Domuskassörskan som också var av det stabilare slaget.
Jag måste säga att jag saknar Er för Ni stod liksom för tryggheten i samhället och med Er försvann väl mycket av den men vart tog Ni vägen. Ni försvann lika snabbt som den gamla Stadshotellsservitrisen – också borta – och idag är det nästan omöjligt att hitta restauranganställda över 35 – åtminstone av dem som syns på golvet. Jo, jag vet att det finns undantag bl.a på Västkusten. Jag är 40-talist men använder sällan uttrycket ”det var bättre förr” men ibland så …. Jag saknar den gamla Postkassörskan!!!!!!
Hälsningar
Lasse
PS: Nu har jag 95 besök innan jag nått ”drömgränsen” 50000 DS.