Grattis Molly och Jonathan till platserna i Melodifestivalen 2009.
Jonathan började sin talangkarriär med att medverka flitigt på våra talangtävlingar, men flyttade sedan med hela familjen till Irland för att försöka sig på en pojkbandskarriär, men är nu åter i Sverige och det här är väl ett utmärkt avstamp till en framgångsrik karriär i Sverige.
Molly berättade jag om häromdagen, när hon vann Julstjärnan. Det känns som om det kan bli något stort för henne i festivalen. En ballad av Bobby L. och Ingela Pling och Mollys framtoning i TV-rutan. Det luktar guld, som man säger i idrottssammanhang.
Nu kommer säkert Bert att briljera i media med hur han fann och upptäckte henne. Men så här är det så Ni alla vet. Det var Emma i Caracola, som då jobbade på kontoret hos oss, som fick ett brev från familjen Sandén och sedan blev det ett härligt år. Bert såg henne första gången i samband med finalen av Lilla Schlagerstjärnan och var inte ett dugg imponerad ,snarare tvärtom. Jag försökte övertyga honom om att det här blir något stort, men där tog han fel. Det skall påpekas att när han såg henne nästa gång på en audition inför Junior Eurovision Song Contest så var han av rakt motsatt åsikt och sedan dess har det väl varit hans bästa artist, men glöm inte att Emma var först och som ledde till att kom med i alla våra tävlingar.
Apropå kanontalanger; kl.16.00 idag publicerar jag n:o 8 på TOPPLISTAN.
Lasse
Du har rätt Lasse ! Svårt att säga om det var Du eller Emma som ” upptäckte ” Molly men så mycket kan jag säga att Du trodde på Molly och det var i Lingmans Talangjakter som Molly blommade ut.
Jag tror att jag och min dotter var med då Molly sjöng i ” Lilla schlagerstjärnan ” men då tillsammans med sina systrar och tanken var att de skulle vara Kicki, Bettan och Lotta. I det sammanhanget förstår jag, om inte Bert blev imponerad. Inte Mollys stuk precis !
Som mamma till en av Mollys f.d. klasskamrater kan jag berätta att jag hörde Molly för första gången då AF hade konsert i Konserthuset och hon sjöng ett kort solo med Stockholmsfilharmonikerna. Tio år gammal sjöng hon ” Blått är mitt halsband ” med en så fantastisk klar stämma att det blev dödstyst i Konserthuset.
På avstånd har jag sedan följt Molly och hennes systrar och gläds åt deras framgångar. Jag skulle inte bli förvånad om någon av de andra systrarna kommer att följa i Mollys spår.