”Jag har en dröm” det är 1979 eller var det 1980, gnistrande kallt ute en lördag kväll i februari. Alla var på plats, först trotjänaren Henry sedan kom de en och en, tjejerna som jobbade extra i servisen, det var Jenny, Annika, Maggan, Lena och allt vad de hette, Sonja basade i cafeterian och det låg spänning i luften. Dansbandet hade gjort sitt soundcheck, fikade just nu och snart öppnas portarna, Kalle är beredd att öppna och en liten blick genom fönstret avslöjade att den långa kön var på plats, ångan steg från människorna och blandades med bilavgaserna som åkte runt kvarterat och det kändes som hela stan var på väg till Nöjeskvarteret Oxen, en del till Statt, ungdomarna till discot Ferdinand som enligt insändarna var för amerikaniserat i ”Lingmans hus” som det kallades i folkmun. Men de flesta kom i strida strömmar både från stan och hela landskapet till det här kvarteret och det ryser i kroppen av välbehag till dessa år och kvällar för det var stort, mycket stort och på bandet står Larz Kristerz från Älvdalen. Nej, de hette inte så då utan något annat kanske Sven-Eriks men det var fullt, hög stämning och alldeles underbart och det var den tid då dansbandsvågen var som störst och jag drömmer igen kanske den tiden kommer åter med Larz Kristerz och ikväll somnar jag i dansbandstakt……….