Små funderingar i höstnatten…..

Här är Ditt liv
är en av TV-världens bästa programidéer och var en otrolig succé under Lasse Holmqvists ledning, men i den här serien med Oldsberg var åtminstone mina förväntningar höga, men det har inte riktigt kommit upp i någon högre klass, bäst var Svennis och visst var Eliasson OK men jag saknar nerven, showen, de stora överraskningarna som chockar huvudpersonen och dagens program med Stina var en enda stor familjefest för inte är väl Bindefeldt någon drömgäst i övrigt mest familjen och kompisar som hon träffade regelbundet + kubanska tanten. Nej, nu vill jag ha mera show och tårar.
Körslaget
ägnade vi endast sista halvtimmen åt och hann bli imponerad av Pontare och kunde konstatera att några kända Camp Lingman-artister i
Amys kör så den kören får vi väl hålla en tumme på liksom Andreas Uppsalakör, men hoppas att Lundakören med enbart män åker omgående. Idag verkar inte af Ugglas haft någon större framgång men det borde bli framgångar från den kanten.
Tystnaden
är en film av Bergman men nu ville jag bara berätta att här ute vid havet råder en mäktig tystnad och ibland hör man ett litet sus från havet och att skogen sjunger men ikväll faller bara ett stilla tyst höstregn och det alldeles svart ute och vi kan bara ana några ljus i grannhusen, men vid den här tiden har de flesta släckt sina ljus.
Alla årstider har sin charm, men frågan är vart den charmen sitter när vi kommer in i ett höstruskväder och speciellt under sådana här mörka kvällar. Nu menar jag mest ute för inne kan ju skapas både värme och trivsel på alla sätt. Mysigt säger många, men jag tycker att det ordet bara är ett modeuttryck utan någon större känsla……men jag kanske har fel……
Ikväll känner jag ingen större trötthet utan tycker att det är ganska behagligt att sitta här vid datorn och förmedla lite tankar i min blogg
och häromdagen funderade jag över en sak…….
När slutar man bli pojke…..eller kallad pojke
ett uttryck som jag många gånger småler inombords åt och det är damer i varierande åldrar som kallar sina män (oftast nya) för sin pojkvän och då anar jag att det inte är några direkta pojkar utan stadgade män i sina bästa åldrar som har blivit pojke igen. Ganska trevligt egentligen, men jag vet inte om jag skulle ville bli kallad ”pojkvän” så det är tur att det inte är aktuellt. Jo,då det har hänt i seniorchanssammanhang att någon blir presenterad som någons pojkvän så nu är kvällens fråga ”när slutar man bli pojke” men det är klart i filmtiteln ”Pojkarna på Storholmen” var ett gäng ärrade män…..så vad säger Ni, men vänner och Ni pojkvänner nu önskar jag Er Alla
Go,natt Du i Sverige ”var än Du befinner Dig”
Lasse

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *