Lite intryck från Maspalomas från Gran Canaria
Klockan ringde 03.45 och snart var vi ute på Arlanda och gick ombord på en Airbus 330 som tog oss ned till Gran Canaria på drygt fem timmar och flygningen var mycket bekväm med gott om plats. Väl framme så blev det transport till Playa del Ingles och vårt hotell Palace i Playa del Ingles med ett drömläge strax ovan den berömda Maspalomasöknen. Vings representant hälsade oss välkomna till detta vackra hotell och sedan försvann hon, men strax efteråt fick vi frågan om vi ville flytta till ett annat RIU-hotell i Maspalomas – det gamla ärorika Oasen – ett hotell vi kände till sedan mer än trettio år och vi tvekade aldrig men var lite skeptisk ändå, för nu skulle vi få allinclusive (vi hade bara beställt frukost ) bjudna på taxi men det visade sig vara helt okay och helt plötsligt var vi incheckade på ett hotell vi drömt om många gånger under de här åren. Sedan hörde vi inget mer från Ving och det verkade inte som om de hade koll på att vi flyttat och vi kämpa en del för att få besked om tider till hemresan. Rummet var fantastiskt med en häftig utsikt över Atlanten och 100 meter från den berömda Maspalomasfyren och strandpromenaden mot Meloneras. Det fick bli en inledande campari och njuta av allt och invänta middagen och det kan väl sägas att det blev en del av den varan innan middagarna under de här veckorna.
från balkongen
Den första Lördagen var bestämd sedan tidigare att vi skulle göra den härliga Seniorchansvinnaren Elsa Doris 82 år sällskap till klassiska Playa del Sol och se på gode vännen Eddie Oliva och hans Italieninspirerade show och jag fick också göra en sceninsats föreställande gigolon Gigi och det blev ju ganska kul – låten är en favorit ända sedan jag hörde Anita Lindblom göra den på Hamburger Börs för många år sedan. Vi firade också vår 45-åriga förlovningsdag så det blev en lyckad afton i trevligt sällskap. Vi hade också påbörjat våra motionspass, jag alltid inledde dagen med ett pass på motion/gångbandet
Inga Britt utforskade alla strandpromenader
Härliga stranden innan den invaderades av badgäster
Strandpromenaden Meloneras
och eftermiddagarna ägnades åt poolen och det blev 500 m.varje dag.
Maten var i toppklass, både frukost, lunch och middagen var mycket varierad och det blev inte tjatigt någon gång och vi hade nog tänkt att leta efter andra restauranger men det fanns ingen anledning men vi gjorde ett undantag och åkte till Tango Tapas i Playa del Ingles en restaurang som Tomas och Eric hade stor kontakt med under Erics videoinspelning och de behövde statister och en av tjejerna på Tango fixade allt och tillsammans med ägaren Juan och den fantastiska Natahalie Paradise blev vi mottagna ytterst väl och maten var helt suverän. Tomas och Eric måste ha gjort ett mycket gott intryck på dem för vi blev mycket väl omhändertagna av Juan och Natahalie. Om någon är i Playa del Ingles så notera namnet Tango Tapas som ligger mitt i centrum – ett besök är att rekommendera.
Vårt trevliga besök på Tango Tapas
I det vackra vädret, som en riktigt bra svensk högsommardag hela tiden, tillbringade vi mycket tid vid poolen och fick t.o.m en egen hörna ”lite undanskymd men ändå med översikt” som en gammal vän uttryckte när det skulle letas plats på krogen en gång i tiden. Vår plats fick t.o.m ett namn Lingman Corner och poolpersonalen blev goda vänner som fixade platserna långt innan vi var på plats. Sånt kallas service……….eller hur.
Ett annat uppskattat inslag varje kväll var Showlokalen som bjöd på dans till liveband Silwers med en underskön sångerska varje kväll och det var också show varje kväll med allt från Flamenco, men även mer ”vanlig show” en del bättre och en del sämre men helt okay som gratisnöje varje kväll och t.o.m alla drinkar var gratis och det skördade sina offer – en dam blev lite för ”glad” men när hon erbjöds rullstol upp till rummet så verkade hon nyktra till snabbt och tog sig för egen maskin till rummet stödd på en bastant receptionist. Under en så pass lång tid så hinner det passera en hel del profiler och redan en av de första kvällarna agerade en rätt ung tyska som satsade hårt på äldre män och att hon var ytterst levnadsglad var det ingen större tvekan om men hon bytte varje kväll men inget man stördes av, egentligen bara kul. En av de första hade en ytterst elegant toupé men kanske han avslöjade sig för han byttes direkt ut. Det var mest tyskar på hotellet och en av dem blev placerad vid samma bord som oss och det var en lite speciell ensamstående man som tillbringat två veckor i över 30 år på hotellet. Han var lärare i Frankfurt och ytterst intresserad av gammal historia, stor kännare av slott i både England och Danmark och var väl orienterad i det svenska Kungahuset och blev en riktigt god vän.Han talade inte med någon annan än oss, men verkade trivas med det. Jag gillade hans klädstil som var så där – vad kallas det…..byråkratiskt – för det är sällan eller aldrig man träffar en sån här människa här i landet till skillnad mot en svensk som på ett skrytigt sätt framträdde i en rosa, en gul och en vit kavaj utan stil och finess. När han talade om sin klädsel från forna tider så bar man alltid en s.k Jackett – ingen skrynklig rosa linnekavaj. En svensk legend dök också upp – hockeyprofilen Hardy Nilsson men han försvann ganska snabbt. Som sagt många tyskar och en kväll i showlokalen såg jag att ett gäng 5-6 personer som stod och pekade och kommenterade mig och eftersom de faktiskt var svenskar så förstod jag att de talade om ”den där tysken” var väldigt lik någon som de tydligen kände, men så tillstötte en dam som började tala med mig på bräcklig tyska – ganska kul – och sedan avslöjade jag min svenskhet och det blev en ganska smått pinsam situation för dem, men vi tyckte att det bara var kul….vem jag påminde om…ingen aning. Profilerna var många och det är nästan otäckt vad det finns många kopior på människor – här fanns en dansglad kopia på Jokkmokks-Jocke och en nästan otäck kopia på Lars Gunnar Björklund i både utseende och agerande. En annan profil var ett äldre par där frun som säkert var i 85 årsåldern satt i rullstol och var dement men elegansen fanns kvar och jag gissar att de tillbringat många semestrar på den tiden det var långklänning och jackett som gällde på middagarna här på Oasen. Annars var det dåligt med svenskar och vi talade en del med ett par som arbetat i både Iran och Libyen under långa perioder och det är intressant att höra om andra miljöer. Så var allt slut och vi blev också upphämtade av Ving och checkade åter in på planet en Airbus 330 igen och mycket bekväm att flyga med och i rimlig tid c:a 22 var hemma igen och det slutliga intrycket är synnerligen gott och vi kommer nog att besöka Maspalomas igen.
Fina hotellparken
Lasse och IngaBritt från Maspalomas