Onsdagsspecial
Inga-Britt och jag älskar våra fyra barnbarn mer än något annat och vi försöker följa deras utveckling och intressen så mycket som möjligt.
Den yngsta av dem heter Axel och han är 1,5 år och jag tycker att det är intressant att följa och iakttaga honom, lägga märke till hans uttryck och följa hans utveckling och i sommar umgås vi med honom mest varje dag här i Ekvik och här finns det stora ytor att röra sig på och han kan testa allt möjligt
För min egen del har jag alltid tyckt att det varit roligt när man på något sätt kan tala med barnen och vägen dit är hur intressant som helst att följa.
Jag läste om Astrid Lindgrens sätt att få kontakt med barn och en av hennes principer att aldrig tala barnspråk med dem utan använda ett vuxenspråk och det har jag alltid gjort för jag inbillar mig att de lär sig mer om språkets fantastiska förmåga att kunna ha kontakt både med vuxna och barn.
Axel har nu börjat säga sina första ord och det är kul att följa, de första orden heter allting likadant ”titta och Mamma”.
Efter fyllda ett år börjar det hända mycket och det är klart att första stegen är ett av de stora milstolparna och Axels första promenaderna togs med händerna på ryggen och vaggade omkring som en äldre man med det typiska att ”ha händerna på ryggen”.
Det är klart att jag kollar om det finns några beteenden som liknar mina och ett är definitivt att han inte gillar att ha strumpor på sig utan de skall av direkt och trivs bäst att gå barfota.
Ett barn i den här åldern vill bestämma själv men Axel är inte den sorten som är oresonlig på det området utan är oftast på gott humör och just det goda humöret är något som vi alla hoppas kommer att fortsätta men att han som alla småkillar är full av bus och lärt sig hur man retar sin syster.
En sak som han inte gillar är att inte få bada i vår nya badtunna, där han kämpat med att på trappan göra försök att få upp det ena benet och kliva i, som vittnade om god spänst. Vi har nu ordnat med armpuffar och ständig bevakning och han har lärt sig flyta omkring på bara några dagar och är hur nöjd som helst.
Däremot tror jag inte att badet nere vid bryggan är lika skönt där det är 16-18 grader mest mot 35-36 grader – jag är beredd att hålla med honom även om jag genom åren varit den särklassigt mest ivriga badare i viken -men nu utkonkurrerad av äldsta barnbarnet Sandra.
Nu har vi följt han första promenad, att höra de första orden och jag ser fram emot att kunna få kontakt med talet.
Vi har också märkt att han lyssnar med stor uppmärksamhet på all form av musik i radio och TV. Då diggar han med huvudet och han håller takten bra. Vi får väl se när han börjar känna igen Erics röst och musik, men det tar nog något år.
Jag tror att det kommer att hända mycket den här sommaren och vi får se hur hans personlighet blir mer och mer tydlig och han får trampa samma stigar och marker som både mamma Linda, morbror Tomas, syster Emilia och kusinerna Sandra och David och t.o.m jag har trampat samma mark sedan barnaåren, så visst är det oerhört kul att följa en ny familjemedlem i samma spår.
Ha en trevlig kväll
Lasse
IngaBritt hälsar !