Den första tävlingen………..
Jag står i den stora dörren och blickar ut genom den och ser ett ljussatt Röda Rummet och året är 1977 och vi befinner oss i Södrhamns nybyggda Folkets Hus och som nybliven chef gällde det att hitta på idéer till nya program utöver den traditionella dansen och en av de första idéerna var att arrangera en Talangtävling och det krävdes inte mycket för att få styrelsen med på mina planer.
Nu på premiärkvällen var det förstårs nervöst att se om söderhamnspubliken gillade det här, inget är givet.
På den tiden var vi småbarnföräldrar och en ettåring Linda och Tomas – 4år – hade sina trogna barnvakter och kanske fick de i sig mycket av show och det gick bra och något fastnade säkert.
Nästa steg var att göra ett samarbete med den lokala tidningen Söderhamns Kuriren som skulle hjälpa oss med annonser,
och nu var tiden inne för en premiär det första året och principen var att alla anmälda skulle få vara med i någon av de fem delfinalerna.
Själv skulle jag vara programledare och vårt husband satt på plats för en signatur komponerad av bandet som var högklassigt med Tomas Jutterström som kapellmästare och här fanns Christer Jansson gitar (Jaminas pappa ), Svempa Eriksson bas och Gus Dahlberg trummor och alla tilhörde superbandet Splash.
Till min stora lycka fylldes lokalen snabbt och runt 500 personer kunde räknas in och hög stämning i Röda Rummet med det klassiska bruset av mycket folk.
Caféterian var välfylld och chefen Sonja organiserade sina styrkor och vaktmästarechefen Olle var tvungen att fixa extra stolar för att den stora publiken skulle få plats.
Signaturen gick och jag klev ut på scenen lite lätt pirrig men först och främst njöt jag av den stora publiken och stämningen var hög från första tonen. Juryn med Kurirens Lorens i fronten fanns på plats , Kurirens utsände hade placerat sig tillsammans med fotografen Widmark och som jag nämnde fick alla vara med och det är klart att talanger var av blandad kvalité – en del bra och andra lite mindre talangfulla men grejen var att musiken alltid var av toppklass från bandet med proffsiga arrangemang och en av de bästa var
Lills ”Musik skall byggas av glädje” lät ohyggligt bra men sången var ”något sämre” och dansen i mellanspelen var om möjligt ännu sämre, men publiken jublade åt dansen och tyvärr var inte artisten medveten om vad det jublades åt och var jättearg åt juryns dåliga betyg.
En annan ”stjärna” fanns i startfältet och han kom från Sandviken ”Stickan” och han framförde en låt som hette ” Dalahästen” och jag förstod aldrig titeln (men långt senare fick jag förklaringen på ett Seniorchansprogram som han medverkade i sin hemstad Sandviken) hans scenklädsel var högst speciell en artistkavaj med mycket glitter, skjorta och fluga, högst elegant med troligtvis var kavajen inköpt på någon teaterauktion och glittret var nog viktigare än storleken för om Stickan var av storlek 56 så var kavajen omkring 48. Hans sång var heller inte på topp men han levde i den tron att han var en stjärna och kostade själv på skivinspelningar. Jublet efter hans framträdande var stort och även han blev förgrymmad över juryns ovilja mot att ta honom till final, men Stickan var en snäll person som levde med sin tro hela livet ut. Glömmer aldrig hans förklaring när han kom försent till repetitionen med Annalisa och Sickan och vi var lite smått irriterad men förklaringen var fylld av självförtroende och hans
”jag var tvungen att fixa dricka åt amatörena här………” blev en klassiker.
En skillnad mot nu är att åldern på talangerna var betydligt äldre och medelåldern var snarare över 20 än under.
Den här tävlingen pågick under de år jag fanns kvar och fortsatte även senare och frågan är om jag hittade någon talang och redan första året dök hon upp och också en av de yngsta – En 15 årig tjej från Bergvik strax utanför Söderhamn och hennes namn är
Liliane Jonsson och hon brann för framförallt musicalmusik och var redan då en extrem talang och var egentligen en sensation i lilla Söderhamn som bara haft Monika Törnell.
Som väntat vann Liliane den första finalen, som leddes av min vän Bosse Larsson, och vi fortsatte att hålla kontakten och hon sökte och kom in på Balettakademin i Stockholm, blev sedan en av landets bästa showdansare och medverkade sedan i de flesta större uppsättningarna på Börsen och sista jag såg henne var på Tyrol med Cabaret och med Peter Jöback i huvudrollen.
Och det var också ur Cabaret som hon sjöng och dansade i sin första Talangseger på Folkan i Söderhamn.
Jag engagerade henne och danskamrat till Richard Carlsohns debutshow på Bacchi Vapen där scenen var överdelen på en flygel – en minimal scen med En artist + två dansare och en komppianist och programmet fylldes mest av Minellilåtar och showen blev en succé och fick mycket fin kritik i Stockholmspressen.
Genom alla år har just det här med att upptäcka talanger och sedan försöka skapa jobb på scenen och jag får anledning att återkomma med massor av sånt i mina minnen från en lång tid tillsammans med unga artister och jag har haft förmånen att både jobba med och upptäcka unga artister.
Jag hoppas att alla kommer att uppskatta mina Talangminnen i den här serien som jag skriver varje torsdag och hur lång den blir återstår att se men det finns hur många minnen som helst.
och jag kommer inte att glömma bort alla stjärnor från Seniorchansen med ikonerna Annalisa och Sickan och nu pågående PRO Stjärnan.
Vi hörs i min vanliga blogg imorgon och blir det kommentarer från Let´s Dance och en glimt från Modell för en dag i Karlstad och ikväll håler vi på Montazami..
Ha en bra kväll
Lasse