En nästan magisk musicalkväll……

Oscarsteatern – en kväll i oktober den 25:e och IngaBritt fyller år !

och det firade vi med att först äta en fantastisk middag på restaurang El Torno con Tapas på Vasagatan och sedan gå på Oscars och när vi kom ut från teatern så var det ett intensivt snöfall över centrala Stockholm och det är glashalt och kommer att få en natt fylld av halkolyckor.
Men nu jag berättar om upplevelsen på Oscars;

När jag skall in och se en klassisk musicalföreställning är jag fylld av förväntningar och noterar det mesta som sker runt  mig.
Sakta fylls salongen och jag ser att hela parkett blir fullsatt likså både balkong ett och två – alltså fullsatt en torsdagkväll är bra.
De unga publikvärdarna (förmodligen musicalelever som själva drömmar om en plats på scenen) de stänger dörrarna, ridån går upp dirigenten höjer taktpinnen och så ljuder musiken och vi är igång.
Föreställningen är en klassiker med många kända musikstycken, dekoren är snygg, dansarna  elegant snygga med bra koreografi.
Norske musicalartisten Sven Nordin hälsar välkommen och efter en stund gör kvällens huvudrollsinnehavaren Loa Falkman entré som dragshowartisten Zaza och möts av varma applåder från publiken.
Handlingen i musicalen är inte bara glädje och glam utan innehåller en allvarlig ton – nu ännu mera aktuell efter Gardells TV -serie och i första aktens finalnummer sjunger Zaza a ”Jag är den jag är”  och då är det stor underhållning och jag förstår varför jag älskar musical.
Inför andra akten är förväntningarna stora och den är om möjligt ännu bättre än den första och i en uppbyggnad av finalen får vi se ett showstopnummer av världsklass när hela ensemblen dansar och sjunger Vår bästa tid är nu och nu känner man vibrationer i den gamla klassiska teatern med långa anor.
Jag vet inte hur många applådtack det blev men många var det och både IngaBritt och jag var mycket nöjda med kvällen och det blev liksom fulländat när vi träffade Sveriges bästa musicalartist Peter Jöback efter föreställningen.
En kväll med musicalgenren när den är som bäst……och nästan magi.

Go Natt
Lasse