Ikväll sänder TV 3 Rosa Bandetgalan och det är bra på alla sätt att det samlas in pengar till viktiga saker men de är många nu de här galorna och samma koncept varje gång med ytterst få undantag.
Gästartisterna är i nio fall av tio svenska artister som nyligen släppt en skiva och är ute efter att marknadsföra sin produkt. Finns engagemanget då ? och produktionsbolaget som producerar är glada för de får bra artister billigt i utbyte mot TV-tid på bästa sändningstid. Ikväll skall de dock ha en eloge för att lyckats med Anastasia som är rätt i sammanhanget och hon har engagemang.
En annan reflektion apropå artister så är det viktigt för alla unga artister att lära sig vad ödmjukhet betyder och att även om man får en framgång, en hit eller vad det nu är så garanterar det inget. Jag har genom alla dessa år upplevt en del, tack och lov inte alltför många som totalt glömt sitt ursprung. Det kan vara sådana som vi kämpat med, skjutsat runt, tagit med dem i alla omöjliga sammanhang för att få dem både upptäckta och lanserade. Genombrottet kommer och sedan nämner de inte med ett ord att de varit med i t.ex talangtävlingar eller uppträtt på köpcentrum. Jag tror t.o.m att någon förnekat att de stått på ett köpcentrum. Förstår inte riktigt varför det är så fult med det för många av de här tvingas ju återvända för att signera och marknadsföra sin nya skiva. Det här handlar ju om etablerade artister men ännu värre är det med dem som fått en hit och sedan tror att de är bäst i världen genom att de fått sola sig i glansen några månader och sen är det ofta stopp för många av de här är ungdomsartister vars fans är ytterst snabba att hitta nya favoriter.
Grattis Cancerfonden till de 50 miljoner som samlades in, men jag vill gärna se ett anorlunda ”tänk” så det inte blir lika varje gång.