Min Sommarblogg sign.Lasse 22 augusti
Alla har nu återgått till jobb, skolor och annat. Inga Britt och jag tog en bastu och njöt av att regnmolnen börjat skingra sig och i väster ser det nästan helt klart ut och som vanligt – varannandagsväder – så imorgon väntar vi åter en solig dag.
När alla lämnar husen så blir det väldigt lugnt och tyst men hela sommaren har ett välbekant ljud gjort oss sällskap från sju på morgonen till framåt femtiden och det är det envetna ljudet av en grävmaskin och dess gnisslande ljud mot en hel massa sten, en traktor som åkt omkring och fyllt i med grus. matjord och annat men t.o.m dessa har lämnat området.
Arbetet har inneburit att nästan alla fastigheter på området nu fått kommunalt vatten-och avlopp och trots att vi haft egen brunn så är naturligtvis vattenkvalitéen mycket bättre och avloppet som inneburit tankar och trekammarbrunnar så är det här suveränt och framförallt en oerhörd miljöförbättring.
Ibland tänker jag tillbaka på hur det var är i mitten av 50-talet när mina föräldrar hittade och byggde på den här tomten – inga vägar….bara en stig från stora Humlegårdsstrandvägen och den första bilvägen kom väl till 1963 om jag minns rätt men fortfarande inte fram till huset och vattnet togs fortfarande från en kallvattenkälla några hundrameter bort och det var klart mycket bärande av vattenhinkar. Klart att det var jobbigt men å andra sidan visste man inte om något annat och jag minns att vi hade oerhört mycket släkt och bekanta som hälsade på för att ha sommarstuga var inte så vanligt och mina föräldrar var väldigt gästvänliga och min mamma bodde i det pyttelilla köket som också saknade el, det var gasol eller vedspis som fanns och jag kommer ihåg att jag en gång satte en lapp på ytterdörren med texten fullbelagt för då tyckte nog jag att det var för fullt i alla hörn.
Men den mesta tiden tillbringades utomhus, på bryggan och andra platser.
Det är skönt att ha de bilderna med sig när det numera nästan är en färdig infrastruktur med vägar, vatten och avlopp från kommunen.
En fråga att ställa sig; Är det bättre nu ? Klart att det är bättre, mycket bekvämare och anpassat till ett liv för 2000-talet.
Däremot tycker jag nog att umgänget mellan släkt och vänner var något helt annat på den tiden, folk behövde inte bjudas in på samma sätt utan man bara kom till fots via stigen eller per båt och va kul de hade och vi barn-ungdomar umgicks mest med våra kusiner.
Ett kul minne var ett bevis på mammas gästfrihet….kvällen innan hade det varit en härlig fest hos några grannar på andra sidan viken – många var de och naturligtvis bjöd hon in alla till frukost dagen efter men menade det egentligen inte och min pappa försökte kommande förmiddag förklara för henne att snart var det frukost för 10-15 pers. Nej, men det var ju bara på skoj….men skoj var det inte för prick kl. 10 fylldes stigen av en lång parad som var på väg till frukost och visst trollades det fram en sådan från det lilla köket.
Just den här spontaniteten saknas idag i nästan allt umgänge att det måste bjudas en eller två veckor i förväg och de här spontana besöken gjorde att förväntningarna inte var lika stora utan man fick ta det som det var.
50-talet var också en glad tid efter 40-talets krigsår och det sägs att det var den bästa tiden för folk i hela Europa då allt byggdes upp igen, folk fick jobb, sommarstugor köptes, TV-n kom, många skaffade sig sin första bil.
Folkhemmet var stabilt och Erlander och Sträng ledde landet med fast hand och jag tror att vi i Sverige också mådde väldigt bra på den här tiden.
Det här inlägget kom nästan som vanligt till väldigt spontant ikväll och det känns som om jag fortsätter med en nytt inlägg lite längre fram som handlar om mitt 60-tal.
Ett dagens ord från min inspirationsbok;
Låt oss möta varandra
med ett leende
för leeendet är början på
kärleken
Ha en fortsatt trevlig sommar !
Lasse