Min söndagskrönika 2009-02-22
Förmiddagen har ägnats åt Vinterstudion i SVT – mycket underhållande – och ett svenskt brons i skidskytte och den mycket duktiga Helena Jonsson.
Herrstafettlaget gjorde en slät figur och inte mycket att kommentera och nästa pass är herrarnas dubbeljakt med ett bra svenskt lag till start. Sedan blev det dags för herrarnas dubbeljakt och här fixade söderhamnskillen Anders Södergren ett härligt silver. En jättetrevlig kille som äntligen fick till det och jag tror att alla gläds med honom.
Mellan varven tänker jag på vad som hände igår kväll i Melodifestivalen och lördagen den 21 februari är väl datumet att komma ihåg för då blev hon
Molly med svenska folket och naturligtvis tycker jag att det är fantastiskt att hon är i final och förmodligen kommer att slåss med Måns om segern och jag tror att Molly har en jättechans att gå hela vägen.
Molly är en jättetalang som nu är i stort sett en färdig artist, men Ni skall veta att det finns flera som kommer fram i hennes fotspår och jag tycker att Sverige har nu ett kanongäng i ålden 13-18 år och de flesta har kommit fram i många av våra tävlingaroch bara den här vintern har ju både Alice och Molly fått glänsa och flera kommer……
Men nu när det aktuellt skall jag ta upp ett hett ämne som är mycket aktuellt I några år har vi hört och vet att skivbolagen har en svår situation i och med att skivförsäljningen går ned och alla sådana här nya stjärnor skall förstårs utnyttjas för att förbättra skivköparens intresse och nya stjärnor är alltid intressanta.
Inom idrotten jobbar både förbund och klubbar med återväxten och eftersom jag har idrottslig uppfostran har jag alltid tänkt i samma formler vad gäller unga artister och deras chanser att komma fram.
Nu har vi inga idrottsarenor eller hallar att tillgå utan scener som blivit allt färre och det är alldeles för få speltillfällen för Alla som vill.
Vi har mycket svårt att ge plats åt alla som vill vara med och orsaken är att
vi är hänvisade till köpcentrumscenen, som nu är sveriges viktigaste återväxtscen utan att de själva vet om det, men vi är beroende av centrumledares beslut och för att vara en attraktion för motivera ett centrum måste vi komplettera tävlingarna med s.k dragplåster och det är inte helt lätt att finna dem alla gånger.
Under alla mina år har jag alltid haft som målsättning att aldrig göra en s.k skivsignering utan att komplettera den med en artist/talangtävling till skillnad mot våra kollegor i branschen.
Jag har den filosofin att ”en stjärna” som kommer från den här talangsidan gör en enorm nytta genom att agera ”dragplåster”, dels hjälper de oss att kunna konkurrera, men framförallt det viktigaste att de hjälper till att skapa mer tillfällen att sjunga och utvecklas för att själva bli nya stjärnor.
Här har tyvärr inte artisterna någon som helst möjlighet att påverka.
Skivbolagen bestämmer och medverkar inte till att skapa sin egen återväxt och låter oftast andra göra signeringar som gör ett bra och proffsigt genomförande men där intresset för nya artister saknas. Trist, men så är tyvärr verkligheten. Men jag skall iallafall kämpa för att få åtminstone skivbolagen att förstå att man måste också hjälpa till för att skapa nya stjärnor.
Kul om det blev en debatt i ämnet.
Hälsar Lasse ”mitt i krönikan”.
Hej Lasse! Har just upptäckt din blogg. Kul att läsa. Hoppas vi ses snart. Kram Emmalisa
Hej Emmalisa
Va kul att höra från Dig. Är Du i Stockholm nu ?
och vad gör Du nu.
Lasse